Amari Midnight Run - GPS

Amari Midnight Run

Fan, fan , fan... det som inte fick hända hände! Jag hade sett fram emot Amari Midnight Run ända sedan förra årets lopp som var det första loppet jag ställde upp i (efter mindre än en veckas träning). Jag var förkyld och febrig hela förra veckan men började må bättre på fredagen och kände mig riktigt taggad på lördagen. Då loppet inte startade förran vid midnatt hade jag hunnit bli ganska trött, men det var inget som inte lite kaffe kunde fixa. Eftersom jag varit sjuk och inte kunnat träna på hela veckan så anmälde jag mig till 6 km och inte 12 km som planerat för att vara på den säkra sidan.

Vid uppvärmningen fick jag direkt ont i min ena hälsena. Detta har hänt några gånger tidigare, men efter en rejäl uppvärmning kändes det mycket bättre. Jag trängde mig så långt fram jag kunde innan start och hoppades att hälsenan inte skulle ställa till några problem under loppet. När starten gick fick jag ett bra spår och lyckades komma förbi den största klungan och förlorade därmed inte så mycket tid bakom långsammare löpare. Jag höll bra fart och hoppades kunna komma i mål på runt 27-28 minuter.

Efter ungefär 1 kilometer började jag känna smärta i mitt högra knä, samma knä som jag tidigare har haft problem med. Jag har försökt bygga upp musklerna i benen och kring knäna på gymmet för att slippa problemet, men tydligen har detta inte hjälpt. En liten stund senare blev smärtan ännu värre och jag kollade på GPS-klockan som visade 1,42 km. Skit också tänkte jag, men bet ihop och sprang vidare i bara aningen lägre hastighet. Som tur var hade jag vätskebältet på mig så att jag skulle slippa förlora tid vid vätskekontrollerna. Jag hoppades lite naivt att smärtan kanske skulle minska efter en stund och därför kunna öka farten igen och ändå kunna komma i mål på planerad tid.

Efter drygt 3 kilometer var smärtan så stor att jag blev tvungen att gå några tiotal meter för att få den att minska. Innan dess hade jag redan dragit ner på farten ännu mer och jag kände att min planering började gå om intet. Resterande delen av loppet fick jag växelvis jogga och promenera med allt längre perioder av promenad. Jag haltade ganska rejält och var ordentligt besviken på mig själv. Jag kom i mål på ungefär 43 minuter och såg nog rejält arg och besviken ut, Jenny vågade inte ens ta ett målfoto på mig... ;D Det var iallfall skönt att jag bet ihop nog att fullfölja loppet, men det var till priset att jag knappt kunde sova på natten på grund av smärtan och dessutom knappt kunde gå dagen efter. Glädjande var att min måltid var nästan samma som förra året där jag trots allt sprang (långsamt) hela loppet. Kul att konditionen har blivit så mycket bättre trots allt! Synd att jag inte kan få vara skadefri bara...

Nu återstår bara att fortsatta träna upp benmusklerna och knäna, samt ett besök hos en idrottsläkare för att se vad som orsakar problemet. Det kommer tyvärr inte att bli något lopp nästa helg för mig (Run for Children, UNICEF) utan knäet får nog vila ett tag. Kanske blir det lite cykling istället!

Banyan Tree Vertical Marathon 2010

Jaha, då var det roliga slut. Nu dröjer det ett helt år till (om vi ens bor kvar här i Bangkok då) innan jag kan försöka mig på en bättre tid på Banyan Tree Vertical Marathon's 61 våningar och 1093 trappor. Det blev en inte alltför bra start på dagen då jag vaknade med nackspärr och dessutom hatar att stiga upp tidigt, i synnerhet på mina lediga dagar. Efter att ha motiverat mig en stund blev det iallafall frukost och taxi till Banyan Tree hotell där jag fick startnummer, tidtagningschip och annat. Sedan var det bara att vänta en timme innan det var dags för start. Jag blev dessvärre sjukt bajsnödig under tiden och försökte hitta en toalett i kontorshuset som starten skulle vara utanför, men till min fasa fanns inget toalettpapper att hitta. Det var bara att bita igen och hoppas att magen inte skulle hitta på några dumheter i trapphuset..

Vid åttasnåret var det dags för start och det var organiserat så att man startade 10 personer år gånger varannan minut inom varje åldersgrupp för att det inte skulle bli för trångt i trapphuset. När det var min tur gick jag ut alldeldes för hårt för mitt eget bästa. Jag var andre man in i trapphuset och rushade snabbt uppför varje trappa till nionde våningen innan min puls och ork sa stopp. Därefter blev det mer normalt trapptempo i gångfart där jag flämtade mig fram drygt 20 våningar innan jag var i stånd att öka hastigheten lite mer. Efter drygt 12 minuter var jag iallafall framme på taket till hotellet på 61 våningen. Underbart men kort! Jag stannade inte kvar för att se min exakta tid då jag hade viktigare saker att tänka på... som att skynda mig hem för att bajsa..

Slutsatsen är att det var väldigt roligt och att jag absolut kunde gjort en mycket bättre tid om jag inte gått ut så hårt. Jag hade dessutom lite kraft kvar så det hade funnits lite mer att ge. Jag blev inte alls trött i musklerna eller fick ont i knä eller något annat, så alla timmarna på gymmet för att stärka benmusklerna verkar ha fungerat. Tyvärr har jag inte alls fokuserat på konditionsträning de senaste månaderna och det märktes verkligen, det var bara konditionen som gjorde att jag inte kunde hålla att högre tempo.

Bilder av Christian In Asia

Nästa helg är det iallafall dags för Amari Midnight Run och där hoppas jag få en bättre tid på 12 km än jag hade på Pattaya Marathon's kvartsmara!

Banyan Tree Vertical Marathon

Det är långt mellan mina inlägg på den här bloggen och tyvärr blir det ibland också lite väl långt mellan mina träningstillfällen också på grund av mycket, men roligt, jobb och det har mest blivit träning på gymmet där jag försokt ta igen förlorade träningstillfällen från vardagskvällarna. Igår kväll begav vi oss dock ut för en löprunda i Benjakiti Park men vi hann inte mer än ut på var soi innan himlen öppnade sig och ett ordentligt monsunregn satte igång. Eftersom det blir ganska halt i Benjakiti Park när det regnat blev det istället powerwalk och lättare löpning i Chuvit Garden. Att det dessutom är mycket närmre hem efteråt är skönt när man blir våt ända in till benstommen...

Träningssugen och dum som jag var så värmde jag inte upp ordentligt och fick lite ont i ena hälsenan. Därför blev det mer powerwalk än löpning vilket var tråkigt men som å andra sidan gav mig större möjlighet och tid att undvika trampa på alla paddor som letat sig ut på asfalten.. Jag råkade bara trampa på en liten padda i mörkret så att det sa "kvack-kras".

För några dagar sedan anmälde jag mig till Banyan Tree Vertical Marathon, så tidigt på söndag morgon blir det till att springa upp för alla trapporna till 61:a våningen på Banyan Tree hotell. Jag misstänker att pulsen kommer att bli ultrahög och träningsvärken efteråt brutal! Rekordet är 6 minuter och 19 sekunder och lyckas jag ta mig upp på under 12 minuter så är jag nöjd. Hoppas att förkylningen jag verkar ha på G inte hinner bryta ut innan bara..

Bilder från internet.

Koh Sichang

Efter att ha spenderat halva förra veckan med att inte må helt bra och varit febrig under några dagar så kom jag äntligen igång med träningen igen på torsdagen. Jag började försiktigt med promenad i rask takt och fartlekar i Chuvit Garden på kvällen efter jobbet. Eftersom vi var lediga på fredagen fick jag äntligen lite extra efterlängtad sömn innan det blev ett snabbt träningspass på gymmet då vi efter det skulle åka till ön Koh Sichang över helgen. Det var iallafall underbart att komma igång igen efter mitt ofrivilliga träningsuppehåll.

På lördagen blev det utflykter över hela ön då vi hyrde motorcykel och passade på att se hela ön (som är ganska liten, inte större än Ven skulle jag gissa). Det blev också lite motionerande i form av många och långa jobbiga trappor för att kolla på olika tempel och jätte-Buddhastatyer (vilket fortfarande känns i form av träningsvärk i låren). Jag fick också laddat upp med extra mycket D-vitamin eftersom jag brände mig sjukt mycket av solen när vi körde runt ön.

På söndagsmorgonen började vi dagen med en liten löp- och promenadrunda före frukost. Det var jättehärligt och hade det inte varit för att jag var så sönderbränd och att vi hade en båt att passa så hade jag gärna tagit en lång löprunda runt hela den backiga ön. Även om Koh Sichang inte direkt är en turistö som passar majoriteten av västerländska turister så besöker jag gärna ön igen, om inte annat för lite härlig träning på de utmärkta vägarna.

Skärmdump från Garmin Connect.

River Kwai Half Marathon

Jag glömde att i gårdagens inlägg skriva att på grund av helgens sjukdom och att jag fortfarande känner mig lite trött och hängig så har jag beslutat att inte ställa upp i helgens River Kwai Half Marathon. Tråkigt, men jag tror trots allt att det är bäst så. Då kan jag dessutom ladda mer inför kommande lopp och kan istället njuta av en mysig helg på Koh Sichang tillsammans med min underbara fru!

Ingen träning

Det har dessvärre inte blivit någon träning alls under helgen. I fredags var jag tvungen att jobba sent då jag hade en deadline att passa och eftersom det regnade när jag väl skulle bege mig hemåt blev det bio (Going the Distance) och middag på Siam Paragon istället. På lördagsmorgonen var jag rejält sugen på några timmar på gymmet och steg upp ganska tidigt och åt frukost och var just på väg att ge mig iväg när jag blev rejält illamående och dålig i magen. Detta blev bara värre och värre och många timmar spenderades på toaletten. Jag blev trött och hade värk i hela kroppen, det kändes som att jag brutit alla benen i kroppen och jag hoppades att jag inte fått Dengue-feber. Allt jag fick i mig under dagen var (förutom müslin till frukost som kom upp igen) var ett par deciliter vatten och lite Pepsi, även om det mesta inte stannade kvar i kroppen speciellt länge.

På söndagen började jag känna mig lite bättre och fick i mig en del vätska och även lite mat senare på kvällen. Det blev mycket vila och tv-tittande även om jag fortfarande kände mig svag och hade en djävulsk huvudvärk. Idag är det jobb som gäller som vanligt och jag är iallafall glad att jag blev sjuk under helgen så jag inte blev back i mina arbetsuppgifter. Det blir träningsvila även ikväll då det säkert kan behövas...

Vilodag

Igar blev det ingen traning utan en skon vilodag da kroppen kandes ganska sliten. Jag hade aven grym traningsvark i mina triceps (annu varre idag) da jag inte tranat dessa pa ett tag. Det var iallafall ganska skont att slappa lite framfor datorn och kolla pa roliga How Not to Live Your Life och spannande True Blood efter en god middag medkopt fran gatan.

Idag blir det lopning i Benjakiti Park, alternativt pa gymmet om det skulle regna. Det ska bli skont att det snart ar helg sa jag kan trana och vila upp mig efter en stressig vecka pa jobbet.

Uppdatering

Det var verkligen lange sedan jag skrev ett nytt inlagg pa den har bloggen. En av orsakerna ar att aven om jag inte pa nagot satt har trottnat pa traning och lopning, sa har det iallafall kannts ganska motigt ett tag da jag fatt dras med mina smartande knan. Pa grund av detta har det ocksa blivit betydligt mindre loptraning och mer forebyggande muskeltraning av framforallt benmusklerna pa gymmet. Jag forsoker ocksa branna extra kalorier pa motionscykel pa gymmet for att dels skonsamt trana upp benmusklerna och samtidigt inte tappa kondition, men aven for att bli av med nagra extra kilo fett for att genom detta ocksa minska belastningen pa knana. Jag har ocksa blivit smatt beroende av att lyssna pa alla bra sommarpratare fran Sommar i P1 under mina motionscykelsessioner. Verkligen avkopplande efter en lang stressig dag pa jobbet. Igar lyssnade jag pa Maria Akraka och Tommy Korberg, dagen innan Par Johansson som var en av de basta i ar.

Igar var sista dagen pa mitt medlemskap pa gymmet men jag gjorde slag i saken och forlangde med ett halvar till, trots att jag inte har varit riktigt nojd. Jag har verkligen alskat mitt gym TrueFitness, men efter att mitt favoritstalle att trana pa i deras trevaningars gym pa kopcentrat CentralWorld brann ner under protesterna i varas sa har det inte varit lika kul. De andra gymmet som ligger pa bekvamt avstand for mig i Exchange Tower har efter branden pa CentralWorld varit fyllt till bredden med folk sa man far sta och vanta pa maskiner, lopband och annat. Inte sa kul!

Jag ska forsoka bli battre pa att skriva fler inlagg i bloggen den narmsta tiden och det gar aven att se min traning pa Funbeat.se. Da lopningen legat nere ett tag ar jag lite osaker pa om jag kommer att stalla upp i River Kwai Half Marathon nasta helg, det kanske ar att utmana knana for mycket. Dessutom funderar vi pa att aka till Koh Si Chang samma helg eftersom vi ar lediga fran jobbet pa fredagen (Eid Al-Fitr) Den 3:e oktober ar det Banyan Tree Vertical Marathon som jag nog inte kan halla mig ifran, det verkar bara for spannande och ar ju dessutom har i Bangkok sa man slipper aka ivag.

Vattenlöpning

Det blev aldrig någon träning på gymmet igår, utan vi beslutade oss för att istället passa på att njuta av var pool som vi använder rent för sällan. Det blev därför lite simning, vattengympa och vattenlöpning som passade utmarkt då jag ändå ville ha lite lågintensiv träning för att bränna fett. Det var dessutom väldigt skönt med ett svalkande bad efter en lång dag på jobbet. En annan härlig sak är att man redan är hemma och således slipper ta sig hem efter träningen. Serverat och klart liksom! Underbart!

Bild av Christian In Asia.

Vila och promenader

Efter kvartsmaran i Pattaya i söndags har jag tagit det ganska lugnt och låtit kroppen vila från träning. Kroppen har varit ganska stel med en del träningsvärk de senaste dagarna vilket känns bra. Det ska kännas att man tränat och tävlat!

Igår blev det dock drygt en timmes promenad med Jenny i Benjakiti Park efter jobbet. Skönt att komma ut och röra på sig efter att ha suttit instängd på kontoret. Mina knän, leder och anklar känns ganska bra igen och jag känner att jag behöver ha lite fler träningspass med lägre intensitet för att bränna fett. Magen måste bort och även om jag inte har någon direkt övervikt så vill jag byta några kilo fett mot muskler istället. Därför tänker jag lägga in lite fler träningspass med lägre puls och så fort kroppen tillåter det så kommer det bli mer intervallträning också. Bangkok Marathon börjar ju närma sig, bara 19 veckor kvar!

Bild av Christian In Asia.

Ikväll blir det troligtvis lite träning på gymmet vilket ska bli skönt. Har inte varit där på ett tag.

Skärmdump från Garmin Connect.

Pattaya kvartsmarathon

Då var Pattaya Marathon's kvartsmara avverkad och det är dags att summera. På lördagsförmiddagen tog vi bussen till Pattaya och jag fick dessvärre en ganska dålig plats där jag inte riktigt kunde sträcka ut mina ben. Jag hade redan veckan innan haft ont i mitt ena knä efter att ha suttit som en fällkniv i en trång minibuss hem från Hua Hin, så jag var rädd att samma sak skulle hända här. Som tur var blev det inte så illa även om jag blev ganska stel.

Efter att vi checkat in på vårt hotell och ställt in väskorna på rummet begav vi oss direkt till Pattaya City Hall där man enligt uppgifter på deras hemsida och biljett skulle hämta startpaketet med tröja, startnummer och annat. Väl där fick vi beskedet att detta är flyttat till ett köpcentra några kilometer därifran istället (utan att man meddelat detta någonstans). Ganska irriterade fick vi hitta en ny taxi och ta oss till Central Festival Pattaya och leta upp registreringen. Väl där gick det iallafall snabbt och smidigt även om min storlek på tröja var slut (trots att man skulle uppge det vid anmälan). Ganska sent på dagen fick vi antligen ätit en kombinerad lunch/middag, inte den bästa uppladdningen direkt.

Efter att ha fikat med ett par vänner begav vi oss tillbaka till hotellet för att jag skulle kunna äta ännu en portion pasta och krypa till kojs tidigt. Starten var redan kl.05.30 så det var läge att hålla en tidig kväll. Klockan 04.00 ringde klockan och jag petade i mig en frukost bestående av bananer, müslibar och yoghurt. Efter en snabb dusch begav vi oss ut för att få tag på transport till startområdet utanför City Hall.

Starten var relativt smidig och det tog bara drygt en minut att nå startlinjen i trängseln efter att startskottet gått. Därefter följde mer trängsel under långsam löpning den första kilometern och sen tunnades det ut allt eftersom. En väldigt udda sak var att hororna i de fortfarande öppna barerna entusiastiskt hejade på. Endast i Pattaya! Kroppen kändes ganska bra även om det fortfarande smärtade lite i ena ankeln och hälsenorna var lite ömma. Jag höll planerad takt utan problem men fick stanna en kort stund efter runt fyra kilometer för att sträcka ut hälsenorna som började krångla. Efter stoppet kändes det bättre igen och benen malde på.

Eftersom jag hade med mig mitt vätskebälte med två flaskor så hoppade jag över första vätskekontrollen vilket kändes skönt. Bättre att ta en klunk ljummet vatten då och då än att svepa en mugg isvatten några få gånger och trängas vid vätskekontrollerna. Vid de resterande vätskekontrollerna hällde jag bara vattnet över mig och höll kvar isbitarna i händerna och kylde armvecken och huvudet. Skönt! Trots den tidiga timmen var det över 30 grader och helt vindstilla.

Allt eftersom började anklarna göra mer och mer ont och efter drygt sju kilometer började mitt högra lår varna för kramp. Jag försökte massera det i farten utan större framgäng och aven sträcka ut löpsteget för att slippa kramp. Strax innan jag passerade 10 kilometer var krampen så nära att jag fick stanna och sträcka ut låret och hälsenorna. Jag var tvungen att gå drygt en minut innan jag kunde börja med en långsam jogg. Efter ett par hundra meter fick jag återigen gå och massera låret innan jag kunde återuppta löpningen och ta mig i mål på 1 timme och tre minuter. Jenny stod som den underbara människan hon är och mötte mig efter målgång och tog bilder. Bättre hustru finns inte!

Samtliga bilder av Christian In Asia.
Det var väldigt tråkigt att inte kunna springa hela tiden och att inte riktigt klara målet jag satt upp för mig själv; kvartsmaran på under en timme. Men jag var iallafall nära och hade klarat det utan problem om inte krampen varit så nära. Jag tog det ju också lite lugnare för att jag inte skulle riskera att skada anklarna, så nu har jag fått upp en "baseline" inför kommande lopp. Redan om två veckor är det Bangkok Post Mini Marathon och om allt känns bra kan jag göra en bättre tid då.

Edit: Jag glömde att nämna att jag efter loppet hade skavsår på bröstvårtorna. När svetten kom i kontakt med dem, liksom vatten i duschen, så sved det som attans. Jag trodde först att detta berodde på att min funktionströja hade skavt mot bröstvårtorna men efter att jag hade sveda även på andra delar av bröstet förstod jag att det var min bröstbehåring som skavt mellan tröjan och huden/bröstvårtorna. I fortsättningen blir det till att ansa ner håret inför lopp och längre distanser. Man lär så länge man lever!
Skärmdump från Garmin Connect.

Pattaya

Nu bär det strax av till Pattaya och Pattaya Marathon's kvartsmara kl.05.30 inatt. Det har inte blivit så mycket träning den senaste veckan eftersom jag fick sjukt ont i mina anklar, vänster hälsena och benhinnorna därikring efter fredagens träning. Som om det inte var nog blev smärtan i vänster ankel etter värre efter en massage när vi var i Hua Hin förra helgen och jag haltade mig fram. Tur att resorten hade golfbilar som kunde köra omkring mig.

På grund av detta tog jag beslutet att endast ställa upp i kvartsmaran. Igår blev första löprundan för veckan för att värma upp kroppen inför helgens lopp. jag ville ta det lugnt och inte riva upp något så det blev drygt 3,4 km i lugn takt. Allt kändes ganska bra även om en svag smärat kunde kännas i anklarna.

Nu håller vi tummarna för att inga nya skador och smärtor uppstår under loppet samt att det inte regnar, det har varit kraftiga monsunregn i Bangkok de senaste nätterna och det vill jag helst slippa under loppet.

Skärmdump från Garmin Connect.

Skadad

I fredags blev det löpning i underbara Benjakiti Park i solnedgången som en härlig avslutning på en jobbig och stressig arbetsvecka. Efter uppvärmning med promenad till parken blev det löpning i 5,07 min/km-takt under tungt tröskverksflåsande i fyra kilometer. Jag blev inte speciellt trött i varken kropp eller muskler, bara sjukt anfådd. Kanske efter den hårda arbetsveckan? Därefter blev det nerjogg i 6,50 takt i drygt en kilometer innan det var dags att bege sig hemåt i mörkret för att äta middag. Tyvärr fick jag ont i mitt vänstra smalben/hälsena efteråt och denna smärta har absolut inte blivit bättre under helgen, möjligtvis lite värre till och med. Fruktansvärt tråkigt! Det känns nästan som en konstant muskelkramp. Därför har det av naturliga skäl blivit en helg helt utan träning.

På grund av detta passade det perfekt att vi impulsivt åkte ner till Hua Hin över helgen för att slappa lite på Banyan Golf & Resort i ett eget stort härligt hus med pool och allsköns bekvämligheter. Eftersom det är lågsäsong finns det massor med bra erbjudande att ta del av och vi hade en underbar helg till ett relativt överkomligt pris med god mat, härlig massage och kunde bara njuta av varandras sällskap. Gymmet på resorten fick helt enkelt stå outnyttjat och det blev mer simning i poolen istället.
Samtliga bilder av Christian In Asia.

Min stora oro just nu är hur jag ska göra med Pattaya Marathon. Eftersom jag fortfarande har skitont är jag orolig att det ska bli ännu värre efter loppet även om smärtan hinner försvinna innan. Jag vill absolut inte bli ännu värre skadad och kanske inte kunna springa alls under en tid. Funderingarna går framforallt kring om jag ska springa kvartsmaran istället eller springa halvmaran helt utan tidspress. Då jag känner mig själv och min tävlingsinstinkt väl så kanske det kan vara svårt att ta det lugnt om jag skulle välja det andra alternativet...
Skärmdump från Garmin Connect.

Benjakiti Park - när du vill bli stark

I måndags blev det ännu en träningsfri dag, framförallt för att jag kom hem sent från jobbet pga den workshop jag anordnade, men också för att jag kände att kroppen behovde få återhämta sig lite. Det är inget fel på konditionen men jag känner att leder, benhinnor och ligament nog inte hinner med riktigt. Som tur är har mina knä iallafall blivit bättre.

Mobilfoto av Christian In Asia.

Igår blev det iallafall löpning i Benjakiti Park. Jenny var med och promenerade runt sjön eftersom hon fortfarande är förkyld och krasslig. Tyvärr var det inget roligt och skönt löppass. Det var verkligen det tyngsta på länge och jag fick kämpa hårt i värmen och fukten med en kropp som nog helst velat ligga hemma i soffan och kolla på Mad Men. Pulsen var även den högre än normalt och jag vet inte om detta berodde på att jag var trött efter några dagars hårt jobb eller att jag druckit massor av kaffe, eller kanske en kombination av båda. Jag lyckades iallafall hålla igång i drygt 40 minuter (6,87 km, nästan tre varv + sex varv runt "Boot Camp"-slingan) innan jag hann ikapp Jenny och då kände jag att det fick vara nog. Tyvärr fick jag mycket smärta i smal- och skenbenen efteråt och kommer därför bara att powerwalka ikväll för att iallafall bränna lite fett.

Skärmdump från Garmin Connect.

Helgträning och shopping

I fredags blev det en härlig liten löprunda i Benjakiti Park på 7 km. Det var en underbar runda och temperaturen var lite svalare då det regnat tidigare på dagen, kanske runt 30 grader. Det enda tråkiga var att det knakade till i min hälsena när jag sprang upp för en brant liten backe med pöföljande intensiv smärta vid varje nedslag. Besviken var jag tvungen att börja gå efter några tiotal meter innan jag stretchade vaden och senan och sen provade att jogga lätt. Till min stora glädje kändes det bra igen och jag kunde fortsätta min runda.

På lördagen blev det en träningsfri dag då jag var orolig för min hälsena och dessutom ville ge alla muskler, senor och ligament en välbehövlig vila. Vi vandrade omkring i Bangkok och tittade på lägenheter så jag fick iallafall en hel del motion ändå. Söndagen blev ännu en dag med lägenhetstitt och vi hann även med en underbar lunch på K-Village på soi 26. Bredvid K-village hittade vi en trevlig sportaffär där vi shoppade lite Stella McCartney-träningskläder till Jenny. Eftersom det var rea med halva priset var det perfekt. Tyvärr var det mesta i smurfstorlek men hon hittade iallafall några plagg.

Bilder från Internet.


På eftermiddagen blev det en löprunda i Benjakiti Park i solskenet. Varmt som attans men ändå härligt. Det blev runt 5 km och både knä och hälsenor kändes ok. Jag vill också passa på att tipsa om en mycket intressant blogg. Hjärnfysik - en blogg om hjärnan och löpning heter den och den tar upp intressanta saker som exempelvis vad som händer i hjärnan vid löpning, Vibram Five Fingers (VFF), hur man hittar löparen inom sig och massor av andra intressanta saker. Absolut en av de intressantaste och mest välskrivna bloggarna jag hittat på ett tag. Läs den!

Skärmdumpar från Garmin Connect.

16 dagar kvar!

Nu börjar det att dra ihop sig inför Pattaya Marathon. Dessvärre har träningen i princip legat i malpåse sedan veckan innan bröllopet och inte förrän igår kom jag igång med löpandet igen. Min hustru (härligt att kunna säga det) är just nu på konferens i Kambodja så då har det passat utmarkt att sätta igång igen. Innan dess ville vi spendera så mycket tid som möjligt tillsammans innan vi var tvungna att vara ifrån varandra för första gången som make och maka.

Mobilfoto av Christian In Asia.
Igår blev det därför (som vanligt) löpning i Benjakiti Park. Två varv med fem varv runt "Boot Camp" slingan blev det, så strax över 5 km. Jag ville starta ganska lugnt för att succesivt kunna öka mot längre distanser inför Pattaya Martahon. Vill absolut undvika skador, förkylningar och annat otyg så jag kommer att ta det försiktigt för att inte riskera något. För er som minns så blev jag sjuk bara ett par dagar innan Bangkok Marathon förra året och detta vill jag absolut inte upprepa...
Skärmdump från Garmin Connect.

Bröllop och löpning i Hanoi

Det blev inte så mycket träning eller löpning förra veckan. Anledningen till detta var att jag kände mig lite krasslig i början av veckan med feber samtidigt som jag kände mig svag och trött. Eftersom jag absolut ville vara frisk på mitt stundande bröllop i Hanoi avstod jag all träning och vilade så mycket jag bara kunde.

På torsdagsförmiddagen flög vi till Hanoi där vi planerat att gifta oss på den svenska ambassaden och ha en underbar långweekend på det fantastiska hotellet Sofitel Metropole. På torsdagen njöt vi av att baravara på hotellet, drack champagne, åt gott och njöt av att vara lediga. Fredagen blev det vigsel på Sveriges ambassad i Hanoi där det även bjöds på mousserande vin och snittar. Vi hade en trevlig stund med ambassadören och en diplomat och hennes sambo och givetvis blev det mycket jobbprat då vi nästan är i samma branch. Efteråt åkte vi hem till hotellet och drack/åt afternoon tea, drack rosévin i The Bamboo Bar, Champagne i loungen, åt en fantastisk middag på Le Beaulieu och drack ännu mer Champagne (det blev många kalorier dessa dagarna).

Lördagen blev första dagen med träning på hela veckan. Efter frukost och en stund vid poolen värmde vi upp i hotellets fina gym innan vi tog en löprunda i 40-graders värme och solsken runt Hoan Kiem lake. Underbart skönt!

Bilder av Christian In Asia.

Vi kom hem till Bangkok igår förmiddag och tog det bara lugnt resten av dagen. Nu är det ny arbetsvecka och hård träning inför Pattaya Marathon som gäller. Härligt!
Skärmdump från Garmin Connect.

Ingen träning

De senaste dagarna har det dessvärre inte blivit någon träning. I söndags hade jag en inplanerad vilodag för att låta knäna, musklerna och lederna återhämta sig, men i måndags blev det ytterligare ofrivillig vila eftersom jag hade feber och kände mig allmänt svag och dålig hela dagen på jobbet, så det blev vila och en tidig kväll. På tisdagen hade jag fortfarande lite feber men började må bättre efter lunch, men tog det ändå lugnt på kvällen. Idag hoppas jag kunna ta en lugn löprunda i parken iallafall, jag var så avundsjuk på Jenny igår som lånade löpklockan och vätskebältet och begav sig ut i parken på en härlig runda.

Mobilfoto av Christian In Asia.

Igår tog jag min sista Voltaren. Jag hade gärna tagit dom ett tag till även om knäna börjar kännas bättre och starkare, men jag står bara inte ut med den fruktansvärda sura-gubb-magsyra-äckel-andedräkten som tabletterna ger. Usch!

Helg

Jag vet inte riktigt vad syftet med den här bloggen är, om någon läser den över huvud taget, eller vad jag ska skriva om mer än mina träningspass (som i ärlighetens namn inte är så kul att läsa om). Av tidsbrist är det för tillfället svårt för mig att hinna skriva om annat, men om intresse och läsare finns så gör jag gärna det. Vad vill ni eventuella läsare att jag ska skriva om?

Mobilfoto av Christian In Asia.

Att jag mestadels skriver om mina träningspass beror delvis på att jag har lättare att motivera mig då, samt att jag kan se tillbaka på min träning. Jag registrerar visserligen min träning på Funbeat också, men det kan vara skönt att skriva av sig lite ibland också. Speciellt på svenska eftersom resten av livet är på engelska eller taskig thailändska.. I fredags blev det en löprunda i Benjakiti Park som vanligt och även om knäna kändes bättre än tidigare i veckan så kände jag att dom behövde vila. Därför blev det istället träning på gymmet i lördags med muskelträning och motionscykel för att ta det lugnt med knäna och bränna lite kalorier. Jag känner att knäna mår bättre av att jag stärker musklerna i benen och runt knäna vilket gör mig förhoppningsfull. Därför tog jag en dags vila från träningen i söndags när jag ändå hade mycket jobb att göra hemifrån.

Nu är det ny vecka och nya tag och jag längtar efter en runda i parken ikväll. Löpning är livet!

Skärmdump från Garmin Connect.

Skön träning

Igår efter jobbet blev det träning i Benjakiti Park (som vanligt) och till min stora glädje var mina nya löparskor otroligt sköna. Dessutom kändes det bättre i knäna under löprundan och smärtan i vristen försvann efter några hundra meter. Kanske berodde det delvis på mina gamla skor ändå.. Nu ser jag iallafall fram emot att få nöta asfalt i många mil med mina nya favoritskor!

Häromdagen när vi tränade på gymmet klarade jag bara av att springa en kilometer på löpbandet (i mina gamla skor) innan knäna sa stopp, så detta är en underbar nyhet.

Mobilfoto av Christian In Asia.

De nya skorna är mycket mjukare och följsammare än de gamla. Normalt har jag storlek 43 i vanliga skor, men i mina gamla New Balance 8518 hade jag storlek 44 för att få lite mer plats (älskar dessutom att NB har rymliga tåhättor), men i mina nya New Balance 1604 har jag gått upp till storlek 44,5 och bredden 'wide'. Grymt skönt med luftiga (fast de sitter ändå perfekt) och rymliga skor, framförallt i Bangkokvärmen.

Skärmdump från Garmin Connect.

Nya skor

Igår blev det ingen träning utan knäna och vristen fick en efterlängtad vila. Istället passade jag på att inhandla ett par nya löparskor på Central Chitlom på vägen hem från jobbet. Det blev ett par New Balance 1064 neutralt dämpade löparskor som jag hoppas ska göra livet lättare för mina knän. Vem sa att löpning inte kan vara en materialsport!? Jag blir så trött på alla som kommenterar på andras bloggar om att "på min tid så hade vi minsann...", eller att "...det ligger för mycket fokus på prylar..." vilket skulle göra att folk bara springer långsammare. Själv gillar jag detta och om det inte passar vissa så kan dem hålla det för sig själv! Jag klagar inte på andra för att dem har fula och sunkiga kläder eller luktar illa och ser taskiga ut...

Det visade sig också att det var 40 % rea på skorna så jag fick dom för strax över 2,600 baht (5-600kr) vilket är drygt en tredjedel av priset i Sverige. Kanon, vilket klipp! Idag ska det iallafall bli invigning av skorna och jag längtar redan till kvällens löprunda med Jenny.

Vattenlöpning

Fan vad drygt att inte kunna vara skadefri! Mina knän blir bara värre och värre och nu har det blivit dags för ännu en Voltaren-kur. Jag funderar också på att köpa nya löparskor för att se om det hjälper, sen återstår mer träning på löpbandet (skonsammare) och att bygga upp benmusklerna mer och har det inte blivit bättre då så blir det ett besök hos farbror doktorn för att utreda vad problemet kan vara.

På grund av mina knän så blev det vattenlöpning i söndags. Jag satt och läste Petra Månströms Marathonbloggen i söndags och till min stora glädje så skrev hon om vattenlöpning vilket passade bra för mina slitna knän. Sagt och gjort, jag begav mig ner till vår pool för att testa. Tyvärr var det inte så lätt att göra det ordentligt utan ett flytbälte (som inte verkar gå att få tag på i Bangkok), men det blev iallafall bättre än ingen träning alls. Skonsamt också dessutom.

Igår hade vi tänkt att träna på gymmet men ändrade oss i sista stund, så det blev en löprunda i Benjakiti Park istället. Träningen gick bra och det kändes jätteskönt (förutom ont i knäna i början), men när vi var klara hade jag fått jätteont i vänstra vristen och fick halta hem. Misstänker att vristen fick ta stryk då jag säkert omedvetet kompenserat för mitt vänsterknä som är det jag har mest ont i för tillfället.

Skärmdump från Garmin Connect.

Årets lopp

Eftersom jag fortfarande har ont i mina båda knän och detta inte verkar försvinna inom en den närmsta framtiden har jag beslutat för att skjuta på mitt första planerade marathon. Detta var tänkt att bli Pattaya Marathon den 18 juli och jag tror inte alls att jag kan vara i marathonform till dess. Ett försök skulle sannolikt bara resultera i skador och en dåligt tid eller möjligtvis ett brutet lopp vilket inte alls är intressant. Jag planerar istället att mitt första marathon får bli Bangkok Marathon i november och satsar på en kvarts- eller halvmara i Pattaya istället.

Andra inplanerade lopp för i år (om jag får bli skadefri och inga jobbresor ställer till det) är River Kwai Half Marathon den 12 september, Banyan Tree Vertical Marathon den 20 september där man springer 1093 trappsteg 61 våningar upp i Banyan Tree Hotel, Amari Midnight Run den 9 oktober (12 km), innan det första riktiga marathonet i november.

Träningen går sådär just nu eftersom jag vill ta det lugnt med knäna och inte göra vad det nu kan vara med dem värre. I fredags blev det återige en runda i Benjakiti Park (två varv inklusive "Boot Camp"-rundan). Tyvärr glömde jag pulsbandet...

Edit: Jag glömde att skriva om ett annat viktigt lopp som jag planerar att ställa upp i, nämligen Angkor Wat Half Marathon den 5 december. Ska verkligen bli jättekul att springa bland alla fantastiska ruiner.

Skärmdump från Garmin Connect.

Löprunda med Jenny

Igår efter jobbet blev det en löprunda med Jenny i Benjakiti Park. Det är alltid roligare att träna tillsammans, speciellt när man är trött efter en lång och stressig dag på jobbet. Som vanligt var det varmt i luften, runt 35 grader, och eftersom mina knä fortfarande smärtar så tog jag det ganska lugnt. Första varvet sprang jag tillsammans med Jenny i 6,40 takt vilket var mysigt och vi kunde dela på vattenflaskorna i vätskebältet. Igår var första gången jag hade alla fem flaskorna i och jag märkte att mittflaskan på ryggen hoppar runt lite och "stör" mer än de andra flaskorna. Eftersom jag/vi inte drack allt vatten så tänker jag bara ha med mig alla flaskorna vid riktigt långa pass. I övrigt är jag jättenöjd med bältet och jag känner knappt att jag har det med mig förutom den extra vikten.

Efter första varvet ryckte jag ifrån Jenny i ett lite snabbare tempo, men ganska snart blev smärtan i knäna värre och även pulsen och värmen gjorde sig snabbt påminda. Jag inser att jag nog är lite mer otränad än jag trott efter en tids uppehåll pga jobbresor, sjukdom och knäsmärtorna. Därför ska jag ta det ganska lugnt med löpningen de närmsta veckorna, inte för långa pass och vila från löpningen varannan dag, bygga upp ben-, mag- och balmuskler bättre på gymmet och äta bättre för att få ner vikten lite vilket förhoppningsvis även det kan minska belastningen på knäna.
Skärmdump från Garmin Connect.

Invigning

Igår blev det invigning av den nya GPS-klockan och vätskebältet i Benjakiti parken. Verkligen skönt att köra en löprunda efter jobbet, trots dryga 35 grader i luften. Men det märktes tydligt att vi festat ordentligt i lördags då pulsen var betydligt högre än normalt och det gick ganska tungt trots ett ytterst moderat tempo. Mina knä börjar kännas bättre och idag åt jag min sista Voltaren, sa jag hoppas att dom ska hålla nu.

GPS-klockan fungerade perfekt även om jag inte lärt mig alla funktioner än, men framförallt var det kanon att äntligen kunna hålla koll på puls och tempo. Det var otroligt skönt med vätskebältet också och slippa springa runt med vattenflaskor i händerna och ont i rygg och armar som resultat. Visst ser man kanske lite löjlig ut, vilket märktes av alla skrattande thailändare, men jag är hellre bekväm och slipper vara törstig och förlora för mycket vätska. Hur snygg är man ändå när man är helt röd/lila i ansiktet och blöt av svett?
Skärmdump från Garmin Connect.

Träning med bror

Igår blev det återigen en kort löprunda med bror i Benjakiti park. Bror hade fortfarande ont i vaden men ville testa en sista gång innan ett slutgiltigt beslut om Broloppet och jag var bara sugen på att springa lite efter jobbet. Eftersom jag inte ätit sedan 11.30 och klockan närmade sig sju (korkat jag vet, man kan ju inte springa utan bränsle) så kände jag mig svag efter fyra kilometer, men mina knä känns iallafall mycket bättre. Min brors vad verkade också bättre tills de sista metrarna när smärtan kom tillbaka igen. Synd!

Under löprundan rullade tunga mörka regnmoln in och på bara några sekunder sjönk temperaturen med säkert fem grader. Underbart! Tyvärr kom monsunregnet över oss innan vi hann hem, men eftersom man ändå är dyblöt av svett så gör det ju inte så mycket. Efter en välfortjant dusch åt vi middag på Monsoon (passande), en Good Old Hamburger till mig och en pizza till bror medan Cilla åt thai-mat som man sig bör.

Idag kommer Jenny äntligen hem och det ska bli underbart att träffa henne efter två långa veckor. Det ska bli kul att leka lite med den nya GPS-klockan och vätskebältet också givetvis, men det blir nog ingen löprunda ikväll då jag helst av allt bara vill spendera tid med Jenny.

Snart kommer Jenny hem

Imorgon eftermiddag kommer Jenny äntligen hem till mig och Bangkok igen efter att ha varit på två veckors semester i Sverige. Det ska bli underbart att få hem henne igen och härligt att kunna träna tillsammans igen. Hon har även fått i uppdrag att shoppa lite träningsgrejor åt mig under Sverigevistelsen eftersom utbudet av vissa träningsprylar är ganska begränsat i Bangkok. Det är superlätt att få tag på bra löparskor och kläder, men att hitta GPS-klockor är nästan helt omöjligt. Enda affären jag hittat som över huvud taget hade puls- och GPS klockor var SuperSport på det nu nedbrunna köpcentrat CentralWorld, och deras lilla Polar-utbud var bara ett fåtal pulsklockor sist jag var där. Att hitta väskebälten har inte heller varit så lätt, har bara hittat ett på New Balance-affären på CentralWorld och eftersom jag inte blev färdig att köpa det innan mordbranden så kan jag glömma det nu.

Imorgon har Jenny iallafall med sig en ny Garmin Forerunner 305 till mig. Inte riktigt den jag tänkt mig från början, men när den bara kostade 1690 kr och har alla funktioner jag behover var det inte så mycket att fundera på. Jag får också ett vätskebälte från Perfekta som rymmer 0,8 liter vätska, så nu ska jag slippa springa med en flaska i handen och kan även lägga ner telefonen jag lyssnar på musik med i den lilla fickan. Underbart!

Jag hade också efterfrågat några förpackningar Gel till långpassen men dessa var tyvärr slut på Löplabbet. Får försöka leta lite till här i Bangkok..

Voltaren

Löpträningen är nu igång igen om än i ett lugnare tempo. På grund av mina onda knän tar jag en Voltaren-kur för att kunna fortsatta springa och återigen bygga upp alla muskler, senor och annat i mina känsliga knän för att snart bli smärtfri och kunna träna för fullt igen. Dessvärre börjar jag tvivla starkt på att vara i form inför Pattaya Marathon den 18 juli, så jag funderar istället på att köra ett kvarts- eller halvmarathon där och spara mitt första Marathon till Bangkok Marathon i november. Eftersom bansträckningen i Bangkok är betydligt roligare så är detta faktiskt inte helt negativt, man kommer alltid att minnas sitt första marathon på ett speciellt sätt sägs det ju.

Min bror är just nu på besök i Bangkok och jag har haft glädjen att kunna springa lite med honom i Benjakiti-parken. Jättekul även om han tyvärr också har skadat sig genom att ha rivit upp en vadmuskel. Speciellt tråkigt eftersom han tränat hårt infor Broloppet i Malmö men nu troligtvis inte kan starta. Som tur är kommer det alltid nya lopp och man måste se positivt framåt, man har ju många års härlig löpning kvar i kroppen!

Jobbigaste löprundan någonsin

Har precis kommit hem från den jobbigaste löprundan jag någonsin gjort och är ytterst irriterad. Löprundan som jag sett fram emot på jobbet hela dagen och som började så bra under den raska promenaden till parken förvandlades snabbt till motgång efter motgång. Jag hade redan lite ont och var stel i mina knän sedan innan men hade hoppats på att dom skulle mjukas upp efter lite uppvärmning, men ack så fel jag kunde ha. Det blev etter vätte och gjorde bara mer och mer ont efter varje löpsteg i och strax under knäna, framförallt i det högra. Att det dessutom kändes som om jag sprang med en väska full av bly och att hörlursladden hoppade omkring irriterande runt huvudet samtidigt som dom ville ramla ur öronen och med telefonen i ena handen och en flaska vatten i den andra för att försvåra alla möjligheter att rätta till dem gjorde det inte bättre.

Mobilfoto av Christian In Asia

Trots den underbara parken, värmen och solnedgången kunde jag inte sluta att reta mig på fler och fler saker, allt från idioterna som sprang åt fel håll (parken är enkelriktad) till folk som inte vill flytta på sig utan går flera i bredd utan att ta hänsyn till andra, till mina smärtande och stela knän... Var sugen på att kasta allt jag hade i händerna bara för att slippa släpa på allt frustrerande jag släpade på!

Nu är jag som sagt hemma igen och sitter och eftersvettas innan en svalkande dusch och middag. Sen blir det att starta med en Voltaren-kur igen för att kunna stå ut med knäna tills dom är bättre igen. Det blir alltid likadant med dom efter varje uppehåll i löpningen. Någon som varit med om samma sak? Tråkigast av allt är nog att uppehållet var helt ofrivilligt på grund av protesterna här i Bangkok, som dessutom ledde till att jag förlorade mitt älskade gym som fanns i det likaledes älskade CentralWorld.. Satans Rödskjortor!

Göteborgsvarvet

Jag läste på DN.se idag att fem personer för intensivvård på sjukhus i Göteborg efter att ha sprungit Göteborgsvarvet i det 'otroligt varma' vårvädret med temperaturer på hela 25 (!) grader. Det är givetvis synd om dem som råkat ut för det här, men jag kan ändå inte låta bli att skratta. Hur kan man behöva intensivvård efter att ha sprungit i 25 gradig "värme"? Jag hade varit glad om temperaturen ens hade varit under 35 grader när jag kör mina löprunder i parken efter att solen har gått ner. Kanske tur att dem inte är i Bangkok och springer halvmara för då hade nog gått ännu värre... Förstår inte hur man kan dricka för lite vätska under ett lopp, det är ju det viktigaste man ska göra och jag tycker att man brukar längta efter väskekontrollerna..

Ligger lågt med träningen pga oroligheterna i Bangkok

Verkligen tråkigt, men oroligheterna i Bangkok påverkar min träning inför Pattaya Marathon i allra högsta grad. Det har inte blivit någon löpning sedan slutet av förra veckan eftersom säkerhetsavdelningen har uppmanat oss att stanna inomhus. Förra helgen blev det iallafall lite simning i poolen, men sen inget. Inte kommer det att hjälpa att vårt gym som låg i Central World varuhuset nu har gått upp i rök. Verkligen tragiskt. Nu hoppas jag verkligen att det kan lugna ner sig snart så jag kan ta mina löprunder i parken. Håller tummarna!

Mest peppande låtarna

Läste precis en artikel på Svenskadagbladet.se om en undersökning bland brittiska maratonlöpare som deltagit i en undersökning genomförd av Realbuzz.com om vilka som är de mest peppande låtarna.

De mest populära låtarna var följande;

1. "Eye of the tiger", Survivor

2. "Keep on running", Spencer Davis Group

3. "Chariots of fire", Vangelis

4. "Don't stop me now", Queen

5. "Don't stop believing", Journey

6. "Gonna fly now", Bill Conti

7. "I gotta feeling", Black Eyed Peas

8. "Sex on fire", Kings of Leon

9. "The trap", Ron Goodwin

10. "Proud", Heather Small

Vilka låtar/vilken musik gillar ni att lyssna på under löprundan? Personligen är jag ganska kluven till musik när jag tränar. Ibland gillar jag att lyssna på musik eller podradio (favoriter där är "Sommar i P1" och "P3 dokumentär") men kan ibland tycka att det ar jobbigt att byta låt mitt i löpsteget när man vill lyssna på något annat. Ofta föredrar jag att inte lyssna på något alls och bara filosofera, planera eller rensa hjärnan.

Löparklocka/GPS

Nu när Jenny ändå ska på ett par veckors besök till Sverige går jag i tankarna på att köpa en löparklocka med GPS. Utbudet här i Bangkok verkar vara ganska skralt, har bara sett några få modeller från Polar på Central World (verkar mest vara pulsklockor dock) som dessutom varit stängt den senaste månaden på grund av protesterna. Jag är saker på att det finns några löparbutiker någonstans som har bättre utbud, men var dessa i så fall kan finnas vet jag inte.

Därför funderar jag nu på Garmins Forerunner 110 HRM och om någon har erfarenhet av denna eller har tips på någon bättre i samma klass så hör gärna av er.

Träningen igång igen

Efter en tids uppehåll på grund av knäproblem och några veckors halssjukdom med tillhörande antibiotikakurer har jag nu äntligen kommit igång med löpningen igen. Hittills har jag börjat ganska lugnt for att skona knä, leder och muskler genom att succesivt öka distansen på löpbandet och utomhus i Queen Sirikit-parken. Verkligen skönt att vara igång igen!

Eftersom det är så otroligt varmt i Bangkok just nu är det oerhört jobbigt att träna utomhus. Jag har tagit några löprundor i parken de senaste veckorna och trots att solen gått ner är det alltid minst 35 grader varmt med tryckande fuktighet och noll vind for att kyla ner. Ett varv i parken är gissningsvis 2,2-2,5 km och efter bara ett varv känns det som om man ska brinna upp inifrån... Inte jättekul direkt. Följdaktligen går det åt valdigt mycket vätska när man som jag vill hinna med flera varv och här uppstår ytterligare ett problem. Hur löser man logistiken med vatten? Att springa med en vattenflaska på 5-6 dl är jobbigt och känns bra i armarna efter ett tag, samtidigt som mängden är i minsta laget. I synnerhet eftersom man gärna vill dricka lite på vägen hem efteråt också..

Jag funderar starkt på att köpa ett vätskebälte med flaskor, men i dessa ryms sällan mer än 6 dl, vilket ända gör att jag måste släpa på en extra vattenflaska. Alternativet är en camel-back, men jag är dels inte så sugen på att släpa på ett par kilo extra vikt och absolut inte sugen på att ha något som samlar mer svett och minskar ventilationen på ryggen under löpturen. Det är svettigt nog som det är! Tror att jag får suga på karamellen ett tag till, men det lutar iallafall mot ett vätskebälte där jag kan få plats med en svetthanduk också, pannbandet är genomsurt efter bara ett varv i parken så något mer behövs.