Voltaren

Löpträningen är nu igång igen om än i ett lugnare tempo. På grund av mina onda knän tar jag en Voltaren-kur för att kunna fortsatta springa och återigen bygga upp alla muskler, senor och annat i mina känsliga knän för att snart bli smärtfri och kunna träna för fullt igen. Dessvärre börjar jag tvivla starkt på att vara i form inför Pattaya Marathon den 18 juli, så jag funderar istället på att köra ett kvarts- eller halvmarathon där och spara mitt första Marathon till Bangkok Marathon i november. Eftersom bansträckningen i Bangkok är betydligt roligare så är detta faktiskt inte helt negativt, man kommer alltid att minnas sitt första marathon på ett speciellt sätt sägs det ju.

Min bror är just nu på besök i Bangkok och jag har haft glädjen att kunna springa lite med honom i Benjakiti-parken. Jättekul även om han tyvärr också har skadat sig genom att ha rivit upp en vadmuskel. Speciellt tråkigt eftersom han tränat hårt infor Broloppet i Malmö men nu troligtvis inte kan starta. Som tur är kommer det alltid nya lopp och man måste se positivt framåt, man har ju många års härlig löpning kvar i kroppen!

Jobbigaste löprundan någonsin

Har precis kommit hem från den jobbigaste löprundan jag någonsin gjort och är ytterst irriterad. Löprundan som jag sett fram emot på jobbet hela dagen och som började så bra under den raska promenaden till parken förvandlades snabbt till motgång efter motgång. Jag hade redan lite ont och var stel i mina knän sedan innan men hade hoppats på att dom skulle mjukas upp efter lite uppvärmning, men ack så fel jag kunde ha. Det blev etter vätte och gjorde bara mer och mer ont efter varje löpsteg i och strax under knäna, framförallt i det högra. Att det dessutom kändes som om jag sprang med en väska full av bly och att hörlursladden hoppade omkring irriterande runt huvudet samtidigt som dom ville ramla ur öronen och med telefonen i ena handen och en flaska vatten i den andra för att försvåra alla möjligheter att rätta till dem gjorde det inte bättre.

Mobilfoto av Christian In Asia

Trots den underbara parken, värmen och solnedgången kunde jag inte sluta att reta mig på fler och fler saker, allt från idioterna som sprang åt fel håll (parken är enkelriktad) till folk som inte vill flytta på sig utan går flera i bredd utan att ta hänsyn till andra, till mina smärtande och stela knän... Var sugen på att kasta allt jag hade i händerna bara för att slippa släpa på allt frustrerande jag släpade på!

Nu är jag som sagt hemma igen och sitter och eftersvettas innan en svalkande dusch och middag. Sen blir det att starta med en Voltaren-kur igen för att kunna stå ut med knäna tills dom är bättre igen. Det blir alltid likadant med dom efter varje uppehåll i löpningen. Någon som varit med om samma sak? Tråkigast av allt är nog att uppehållet var helt ofrivilligt på grund av protesterna här i Bangkok, som dessutom ledde till att jag förlorade mitt älskade gym som fanns i det likaledes älskade CentralWorld.. Satans Rödskjortor!

Göteborgsvarvet

Jag läste på DN.se idag att fem personer för intensivvård på sjukhus i Göteborg efter att ha sprungit Göteborgsvarvet i det 'otroligt varma' vårvädret med temperaturer på hela 25 (!) grader. Det är givetvis synd om dem som råkat ut för det här, men jag kan ändå inte låta bli att skratta. Hur kan man behöva intensivvård efter att ha sprungit i 25 gradig "värme"? Jag hade varit glad om temperaturen ens hade varit under 35 grader när jag kör mina löprunder i parken efter att solen har gått ner. Kanske tur att dem inte är i Bangkok och springer halvmara för då hade nog gått ännu värre... Förstår inte hur man kan dricka för lite vätska under ett lopp, det är ju det viktigaste man ska göra och jag tycker att man brukar längta efter väskekontrollerna..

Ligger lågt med träningen pga oroligheterna i Bangkok

Verkligen tråkigt, men oroligheterna i Bangkok påverkar min träning inför Pattaya Marathon i allra högsta grad. Det har inte blivit någon löpning sedan slutet av förra veckan eftersom säkerhetsavdelningen har uppmanat oss att stanna inomhus. Förra helgen blev det iallafall lite simning i poolen, men sen inget. Inte kommer det att hjälpa att vårt gym som låg i Central World varuhuset nu har gått upp i rök. Verkligen tragiskt. Nu hoppas jag verkligen att det kan lugna ner sig snart så jag kan ta mina löprunder i parken. Håller tummarna!

Mest peppande låtarna

Läste precis en artikel på Svenskadagbladet.se om en undersökning bland brittiska maratonlöpare som deltagit i en undersökning genomförd av Realbuzz.com om vilka som är de mest peppande låtarna.

De mest populära låtarna var följande;

1. "Eye of the tiger", Survivor

2. "Keep on running", Spencer Davis Group

3. "Chariots of fire", Vangelis

4. "Don't stop me now", Queen

5. "Don't stop believing", Journey

6. "Gonna fly now", Bill Conti

7. "I gotta feeling", Black Eyed Peas

8. "Sex on fire", Kings of Leon

9. "The trap", Ron Goodwin

10. "Proud", Heather Small

Vilka låtar/vilken musik gillar ni att lyssna på under löprundan? Personligen är jag ganska kluven till musik när jag tränar. Ibland gillar jag att lyssna på musik eller podradio (favoriter där är "Sommar i P1" och "P3 dokumentär") men kan ibland tycka att det ar jobbigt att byta låt mitt i löpsteget när man vill lyssna på något annat. Ofta föredrar jag att inte lyssna på något alls och bara filosofera, planera eller rensa hjärnan.

Löparklocka/GPS

Nu när Jenny ändå ska på ett par veckors besök till Sverige går jag i tankarna på att köpa en löparklocka med GPS. Utbudet här i Bangkok verkar vara ganska skralt, har bara sett några få modeller från Polar på Central World (verkar mest vara pulsklockor dock) som dessutom varit stängt den senaste månaden på grund av protesterna. Jag är saker på att det finns några löparbutiker någonstans som har bättre utbud, men var dessa i så fall kan finnas vet jag inte.

Därför funderar jag nu på Garmins Forerunner 110 HRM och om någon har erfarenhet av denna eller har tips på någon bättre i samma klass så hör gärna av er.

Träningen igång igen

Efter en tids uppehåll på grund av knäproblem och några veckors halssjukdom med tillhörande antibiotikakurer har jag nu äntligen kommit igång med löpningen igen. Hittills har jag börjat ganska lugnt for att skona knä, leder och muskler genom att succesivt öka distansen på löpbandet och utomhus i Queen Sirikit-parken. Verkligen skönt att vara igång igen!

Eftersom det är så otroligt varmt i Bangkok just nu är det oerhört jobbigt att träna utomhus. Jag har tagit några löprundor i parken de senaste veckorna och trots att solen gått ner är det alltid minst 35 grader varmt med tryckande fuktighet och noll vind for att kyla ner. Ett varv i parken är gissningsvis 2,2-2,5 km och efter bara ett varv känns det som om man ska brinna upp inifrån... Inte jättekul direkt. Följdaktligen går det åt valdigt mycket vätska när man som jag vill hinna med flera varv och här uppstår ytterligare ett problem. Hur löser man logistiken med vatten? Att springa med en vattenflaska på 5-6 dl är jobbigt och känns bra i armarna efter ett tag, samtidigt som mängden är i minsta laget. I synnerhet eftersom man gärna vill dricka lite på vägen hem efteråt också..

Jag funderar starkt på att köpa ett vätskebälte med flaskor, men i dessa ryms sällan mer än 6 dl, vilket ända gör att jag måste släpa på en extra vattenflaska. Alternativet är en camel-back, men jag är dels inte så sugen på att släpa på ett par kilo extra vikt och absolut inte sugen på att ha något som samlar mer svett och minskar ventilationen på ryggen under löpturen. Det är svettigt nog som det är! Tror att jag får suga på karamellen ett tag till, men det lutar iallafall mot ett vätskebälte där jag kan få plats med en svetthanduk också, pannbandet är genomsurt efter bara ett varv i parken så något mer behövs.