måndag 20 juni 2011

Christian in Asia

För er som eventuellt kikar in på denna bloggen lite då och då vill jag meddela att jag bloggar även om min löpning och träning på min andra blogg, Christian in Asia. Då jag på grund av min knäskada var borta från löpningen ett tag så blev det väldigt få uppdateringar här och när jag nu kommit igång med löpningen så smått igen så finner jag det enklare att hålla allt på samma blogg, därför skriver jag utöver mina andra blogginlägg även om min löpning på Christian in Asia.

På återseende!

torsdag 3 februari 2011

Igång igen

Det är verkligen länge sedan jag bloggade om min träning. Det har också varit lite si och så med träningen sedan jag skadade mitt knä i oktober, men efter ett par veckors ledighet från jobbet är jag nu i full gång igen. Jag ligger dock lågt med löpningen för tillfället och satsar istället på cykling och att bygga upp benmusklerna innan en mjuk löpstart om några veckor.

Det har blivit några BHHB event de senaste månaderna, det senaste förra helgen, och dessa är alltid lika roliga och ett bra test av konditionen och benmusklerna. Jag längtar redan till nästa månads hash som ska vara i Khao Yai.

Bild av Stoffe.

Jag har också lovat en kollega att ställa upp i ett adventure race som hans teampartner på River Kwai Trophy i mars. I tävlingen ingår simning, löpning, cykling och kajak där man hela tiden måste vara tillsammans med sin partner och ha på sig samma utrustning genom hela loppet. Det verkar vara en jätterolig tävling och jag fram emot att få deltaga och hoppas att mitt knä kan vara redo tills dess.

måndag 11 oktober 2010

Amari Midnight Run

Fan, fan , fan... det som inte fick hända hände! Jag hade sett fram emot Amari Midnight Run ända sedan förra årets lopp som var det första loppet jag ställde upp i (efter mindre än en veckas träning). Jag var förkyld och febrig hela förra veckan men började må bättre på fredagen och kände mig riktigt taggad på lördagen. Då loppet inte startade förran vid midnatt hade jag hunnit bli ganska trött, men det var inget som inte lite kaffe kunde fixa. Eftersom jag varit sjuk och inte kunnat träna på hela veckan så anmälde jag mig till 6 km och inte 12 km som planerat för att vara på den säkra sidan.

Vid uppvärmningen fick jag direkt ont i min ena hälsena. Detta har hänt några gånger tidigare, men efter en rejäl uppvärmning kändes det mycket bättre. Jag trängde mig så långt fram jag kunde innan start och hoppades att hälsenan inte skulle ställa till några problem under loppet. När starten gick fick jag ett bra spår och lyckades komma förbi den största klungan och förlorade därmed inte så mycket tid bakom långsammare löpare. Jag höll bra fart och hoppades kunna komma i mål på runt 27-28 minuter.

Efter ungefär 1 kilometer började jag känna smärta i mitt högra knä, samma knä som jag tidigare har haft problem med. Jag har försökt bygga upp musklerna i benen och kring knäna på gymmet för att slippa problemet, men tydligen har detta inte hjälpt. En liten stund senare blev smärtan ännu värre och jag kollade på GPS-klockan som visade 1,42 km. Skit också tänkte jag, men bet ihop och sprang vidare i bara aningen lägre hastighet. Som tur var hade jag vätskebältet på mig så att jag skulle slippa förlora tid vid vätskekontrollerna. Jag hoppades lite naivt att smärtan kanske skulle minska efter en stund och därför kunna öka farten igen och ändå kunna komma i mål på planerad tid.

Efter drygt 3 kilometer var smärtan så stor att jag blev tvungen att gå några tiotal meter för att få den att minska. Innan dess hade jag redan dragit ner på farten ännu mer och jag kände att min planering började gå om intet. Resterande delen av loppet fick jag växelvis jogga och promenera med allt längre perioder av promenad. Jag haltade ganska rejält och var ordentligt besviken på mig själv. Jag kom i mål på ungefär 43 minuter och såg nog rejält arg och besviken ut, Jenny vågade inte ens ta ett målfoto på mig... ;D Det var iallfall skönt att jag bet ihop nog att fullfölja loppet, men det var till priset att jag knappt kunde sova på natten på grund av smärtan och dessutom knappt kunde gå dagen efter. Glädjande var att min måltid var nästan samma som förra året där jag trots allt sprang (långsamt) hela loppet. Kul att konditionen har blivit så mycket bättre trots allt! Synd att jag inte kan få vara skadefri bara...

Nu återstår bara att fortsatta träna upp benmusklerna och knäna, samt ett besök hos en idrottsläkare för att se vad som orsakar problemet. Det kommer tyvärr inte att bli något lopp nästa helg för mig (Run for Children, UNICEF) utan knäet får nog vila ett tag. Kanske blir det lite cykling istället!

söndag 3 oktober 2010

Banyan Tree Vertical Marathon 2010

Jaha, då var det roliga slut. Nu dröjer det ett helt år till (om vi ens bor kvar här i Bangkok då) innan jag kan försöka mig på en bättre tid på Banyan Tree Vertical Marathon's 61 våningar och 1093 trappor. Det blev en inte alltför bra start på dagen då jag vaknade med nackspärr och dessutom hatar att stiga upp tidigt, i synnerhet på mina lediga dagar. Efter att ha motiverat mig en stund blev det iallafall frukost och taxi till Banyan Tree hotell där jag fick startnummer, tidtagningschip och annat. Sedan var det bara att vänta en timme innan det var dags för start. Jag blev dessvärre sjukt bajsnödig under tiden och försökte hitta en toalett i kontorshuset som starten skulle vara utanför, men till min fasa fanns inget toalettpapper att hitta. Det var bara att bita igen och hoppas att magen inte skulle hitta på några dumheter i trapphuset..


Vid åttasnåret var det dags för start och det var organiserat så att man startade 10 personer år gånger varannan minut inom varje åldersgrupp för att det inte skulle bli för trångt i trapphuset. När det var min tur gick jag ut alldeldes för hårt för mitt eget bästa. Jag var andre man in i trapphuset och rushade snabbt uppför varje trappa till nionde våningen innan min puls och ork sa stopp. Därefter blev det mer normalt trapptempo i gångfart där jag flämtade mig fram drygt 20 våningar innan jag var i stånd att öka hastigheten lite mer. Efter drygt 12 minuter var jag iallafall framme på taket till hotellet på 61 våningen. Underbart men kort! Jag stannade inte kvar för att se min exakta tid då jag hade viktigare saker att tänka på... som att skynda mig hem för att bajsa..

Slutsatsen är att det var väldigt roligt och att jag absolut kunde gjort en mycket bättre tid om jag inte gått ut så hårt. Jag hade dessutom lite kraft kvar så det hade funnits lite mer att ge. Jag blev inte alls trött i musklerna eller fick ont i knä eller något annat, så alla timmarna på gymmet för att stärka benmusklerna verkar ha fungerat. Tyvärr har jag inte alls fokuserat på konditionsträning de senaste månaderna och det märktes verkligen, det var bara konditionen som gjorde att jag inte kunde hålla att högre tempo.
Bilder av Christian In Asia


Nästa helg är det iallafall dags för Amari Midnight Run och där hoppas jag få en bättre tid på 12 km än jag hade på Pattaya Marathon's kvartsmara!