Bröllop och löpning i Hanoi

Det blev inte så mycket träning eller löpning förra veckan. Anledningen till detta var att jag kände mig lite krasslig i början av veckan med feber samtidigt som jag kände mig svag och trött. Eftersom jag absolut ville vara frisk på mitt stundande bröllop i Hanoi avstod jag all träning och vilade så mycket jag bara kunde.

På torsdagsförmiddagen flög vi till Hanoi där vi planerat att gifta oss på den svenska ambassaden och ha en underbar långweekend på det fantastiska hotellet Sofitel Metropole. På torsdagen njöt vi av att baravara på hotellet, drack champagne, åt gott och njöt av att vara lediga. Fredagen blev det vigsel på Sveriges ambassad i Hanoi där det även bjöds på mousserande vin och snittar. Vi hade en trevlig stund med ambassadören och en diplomat och hennes sambo och givetvis blev det mycket jobbprat då vi nästan är i samma branch. Efteråt åkte vi hem till hotellet och drack/åt afternoon tea, drack rosévin i The Bamboo Bar, Champagne i loungen, åt en fantastisk middag på Le Beaulieu och drack ännu mer Champagne (det blev många kalorier dessa dagarna).

Lördagen blev första dagen med träning på hela veckan. Efter frukost och en stund vid poolen värmde vi upp i hotellets fina gym innan vi tog en löprunda i 40-graders värme och solsken runt Hoan Kiem lake. Underbart skönt!

Bilder av Christian In Asia.

Vi kom hem till Bangkok igår förmiddag och tog det bara lugnt resten av dagen. Nu är det ny arbetsvecka och hård träning inför Pattaya Marathon som gäller. Härligt!
Skärmdump från Garmin Connect.

Ingen träning

De senaste dagarna har det dessvärre inte blivit någon träning. I söndags hade jag en inplanerad vilodag för att låta knäna, musklerna och lederna återhämta sig, men i måndags blev det ytterligare ofrivillig vila eftersom jag hade feber och kände mig allmänt svag och dålig hela dagen på jobbet, så det blev vila och en tidig kväll. På tisdagen hade jag fortfarande lite feber men började må bättre efter lunch, men tog det ändå lugnt på kvällen. Idag hoppas jag kunna ta en lugn löprunda i parken iallafall, jag var så avundsjuk på Jenny igår som lånade löpklockan och vätskebältet och begav sig ut i parken på en härlig runda.

Mobilfoto av Christian In Asia.

Igår tog jag min sista Voltaren. Jag hade gärna tagit dom ett tag till även om knäna börjar kännas bättre och starkare, men jag står bara inte ut med den fruktansvärda sura-gubb-magsyra-äckel-andedräkten som tabletterna ger. Usch!

Helg

Jag vet inte riktigt vad syftet med den här bloggen är, om någon läser den över huvud taget, eller vad jag ska skriva om mer än mina träningspass (som i ärlighetens namn inte är så kul att läsa om). Av tidsbrist är det för tillfället svårt för mig att hinna skriva om annat, men om intresse och läsare finns så gör jag gärna det. Vad vill ni eventuella läsare att jag ska skriva om?

Mobilfoto av Christian In Asia.

Att jag mestadels skriver om mina träningspass beror delvis på att jag har lättare att motivera mig då, samt att jag kan se tillbaka på min träning. Jag registrerar visserligen min träning på Funbeat också, men det kan vara skönt att skriva av sig lite ibland också. Speciellt på svenska eftersom resten av livet är på engelska eller taskig thailändska.. I fredags blev det en löprunda i Benjakiti Park som vanligt och även om knäna kändes bättre än tidigare i veckan så kände jag att dom behövde vila. Därför blev det istället träning på gymmet i lördags med muskelträning och motionscykel för att ta det lugnt med knäna och bränna lite kalorier. Jag känner att knäna mår bättre av att jag stärker musklerna i benen och runt knäna vilket gör mig förhoppningsfull. Därför tog jag en dags vila från träningen i söndags när jag ändå hade mycket jobb att göra hemifrån.

Nu är det ny vecka och nya tag och jag längtar efter en runda i parken ikväll. Löpning är livet!

Skärmdump från Garmin Connect.

Skön träning

Igår efter jobbet blev det träning i Benjakiti Park (som vanligt) och till min stora glädje var mina nya löparskor otroligt sköna. Dessutom kändes det bättre i knäna under löprundan och smärtan i vristen försvann efter några hundra meter. Kanske berodde det delvis på mina gamla skor ändå.. Nu ser jag iallafall fram emot att få nöta asfalt i många mil med mina nya favoritskor!

Häromdagen när vi tränade på gymmet klarade jag bara av att springa en kilometer på löpbandet (i mina gamla skor) innan knäna sa stopp, så detta är en underbar nyhet.

Mobilfoto av Christian In Asia.

De nya skorna är mycket mjukare och följsammare än de gamla. Normalt har jag storlek 43 i vanliga skor, men i mina gamla New Balance 8518 hade jag storlek 44 för att få lite mer plats (älskar dessutom att NB har rymliga tåhättor), men i mina nya New Balance 1604 har jag gått upp till storlek 44,5 och bredden 'wide'. Grymt skönt med luftiga (fast de sitter ändå perfekt) och rymliga skor, framförallt i Bangkokvärmen.

Skärmdump från Garmin Connect.

Nya skor

Igår blev det ingen träning utan knäna och vristen fick en efterlängtad vila. Istället passade jag på att inhandla ett par nya löparskor på Central Chitlom på vägen hem från jobbet. Det blev ett par New Balance 1064 neutralt dämpade löparskor som jag hoppas ska göra livet lättare för mina knän. Vem sa att löpning inte kan vara en materialsport!? Jag blir så trött på alla som kommenterar på andras bloggar om att "på min tid så hade vi minsann...", eller att "...det ligger för mycket fokus på prylar..." vilket skulle göra att folk bara springer långsammare. Själv gillar jag detta och om det inte passar vissa så kan dem hålla det för sig själv! Jag klagar inte på andra för att dem har fula och sunkiga kläder eller luktar illa och ser taskiga ut...

Det visade sig också att det var 40 % rea på skorna så jag fick dom för strax över 2,600 baht (5-600kr) vilket är drygt en tredjedel av priset i Sverige. Kanon, vilket klipp! Idag ska det iallafall bli invigning av skorna och jag längtar redan till kvällens löprunda med Jenny.

Vattenlöpning

Fan vad drygt att inte kunna vara skadefri! Mina knän blir bara värre och värre och nu har det blivit dags för ännu en Voltaren-kur. Jag funderar också på att köpa nya löparskor för att se om det hjälper, sen återstår mer träning på löpbandet (skonsammare) och att bygga upp benmusklerna mer och har det inte blivit bättre då så blir det ett besök hos farbror doktorn för att utreda vad problemet kan vara.

På grund av mina knän så blev det vattenlöpning i söndags. Jag satt och läste Petra Månströms Marathonbloggen i söndags och till min stora glädje så skrev hon om vattenlöpning vilket passade bra för mina slitna knän. Sagt och gjort, jag begav mig ner till vår pool för att testa. Tyvärr var det inte så lätt att göra det ordentligt utan ett flytbälte (som inte verkar gå att få tag på i Bangkok), men det blev iallafall bättre än ingen träning alls. Skonsamt också dessutom.

Igår hade vi tänkt att träna på gymmet men ändrade oss i sista stund, så det blev en löprunda i Benjakiti Park istället. Träningen gick bra och det kändes jätteskönt (förutom ont i knäna i början), men när vi var klara hade jag fått jätteont i vänstra vristen och fick halta hem. Misstänker att vristen fick ta stryk då jag säkert omedvetet kompenserat för mitt vänsterknä som är det jag har mest ont i för tillfället.

Skärmdump från Garmin Connect.

Årets lopp

Eftersom jag fortfarande har ont i mina båda knän och detta inte verkar försvinna inom en den närmsta framtiden har jag beslutat för att skjuta på mitt första planerade marathon. Detta var tänkt att bli Pattaya Marathon den 18 juli och jag tror inte alls att jag kan vara i marathonform till dess. Ett försök skulle sannolikt bara resultera i skador och en dåligt tid eller möjligtvis ett brutet lopp vilket inte alls är intressant. Jag planerar istället att mitt första marathon får bli Bangkok Marathon i november och satsar på en kvarts- eller halvmara i Pattaya istället.

Andra inplanerade lopp för i år (om jag får bli skadefri och inga jobbresor ställer till det) är River Kwai Half Marathon den 12 september, Banyan Tree Vertical Marathon den 20 september där man springer 1093 trappsteg 61 våningar upp i Banyan Tree Hotel, Amari Midnight Run den 9 oktober (12 km), innan det första riktiga marathonet i november.

Träningen går sådär just nu eftersom jag vill ta det lugnt med knäna och inte göra vad det nu kan vara med dem värre. I fredags blev det återige en runda i Benjakiti Park (två varv inklusive "Boot Camp"-rundan). Tyvärr glömde jag pulsbandet...

Edit: Jag glömde att skriva om ett annat viktigt lopp som jag planerar att ställa upp i, nämligen Angkor Wat Half Marathon den 5 december. Ska verkligen bli jättekul att springa bland alla fantastiska ruiner.

Skärmdump från Garmin Connect.

Löprunda med Jenny

Igår efter jobbet blev det en löprunda med Jenny i Benjakiti Park. Det är alltid roligare att träna tillsammans, speciellt när man är trött efter en lång och stressig dag på jobbet. Som vanligt var det varmt i luften, runt 35 grader, och eftersom mina knä fortfarande smärtar så tog jag det ganska lugnt. Första varvet sprang jag tillsammans med Jenny i 6,40 takt vilket var mysigt och vi kunde dela på vattenflaskorna i vätskebältet. Igår var första gången jag hade alla fem flaskorna i och jag märkte att mittflaskan på ryggen hoppar runt lite och "stör" mer än de andra flaskorna. Eftersom jag/vi inte drack allt vatten så tänker jag bara ha med mig alla flaskorna vid riktigt långa pass. I övrigt är jag jättenöjd med bältet och jag känner knappt att jag har det med mig förutom den extra vikten.

Efter första varvet ryckte jag ifrån Jenny i ett lite snabbare tempo, men ganska snart blev smärtan i knäna värre och även pulsen och värmen gjorde sig snabbt påminda. Jag inser att jag nog är lite mer otränad än jag trott efter en tids uppehåll pga jobbresor, sjukdom och knäsmärtorna. Därför ska jag ta det ganska lugnt med löpningen de närmsta veckorna, inte för långa pass och vila från löpningen varannan dag, bygga upp ben-, mag- och balmuskler bättre på gymmet och äta bättre för att få ner vikten lite vilket förhoppningsvis även det kan minska belastningen på knäna.
Skärmdump från Garmin Connect.

Invigning

Igår blev det invigning av den nya GPS-klockan och vätskebältet i Benjakiti parken. Verkligen skönt att köra en löprunda efter jobbet, trots dryga 35 grader i luften. Men det märktes tydligt att vi festat ordentligt i lördags då pulsen var betydligt högre än normalt och det gick ganska tungt trots ett ytterst moderat tempo. Mina knä börjar kännas bättre och idag åt jag min sista Voltaren, sa jag hoppas att dom ska hålla nu.

GPS-klockan fungerade perfekt även om jag inte lärt mig alla funktioner än, men framförallt var det kanon att äntligen kunna hålla koll på puls och tempo. Det var otroligt skönt med vätskebältet också och slippa springa runt med vattenflaskor i händerna och ont i rygg och armar som resultat. Visst ser man kanske lite löjlig ut, vilket märktes av alla skrattande thailändare, men jag är hellre bekväm och slipper vara törstig och förlora för mycket vätska. Hur snygg är man ändå när man är helt röd/lila i ansiktet och blöt av svett?
Skärmdump från Garmin Connect.

Träning med bror

Igår blev det återigen en kort löprunda med bror i Benjakiti park. Bror hade fortfarande ont i vaden men ville testa en sista gång innan ett slutgiltigt beslut om Broloppet och jag var bara sugen på att springa lite efter jobbet. Eftersom jag inte ätit sedan 11.30 och klockan närmade sig sju (korkat jag vet, man kan ju inte springa utan bränsle) så kände jag mig svag efter fyra kilometer, men mina knä känns iallafall mycket bättre. Min brors vad verkade också bättre tills de sista metrarna när smärtan kom tillbaka igen. Synd!

Under löprundan rullade tunga mörka regnmoln in och på bara några sekunder sjönk temperaturen med säkert fem grader. Underbart! Tyvärr kom monsunregnet över oss innan vi hann hem, men eftersom man ändå är dyblöt av svett så gör det ju inte så mycket. Efter en välfortjant dusch åt vi middag på Monsoon (passande), en Good Old Hamburger till mig och en pizza till bror medan Cilla åt thai-mat som man sig bör.

Idag kommer Jenny äntligen hem och det ska bli underbart att träffa henne efter två långa veckor. Det ska bli kul att leka lite med den nya GPS-klockan och vätskebältet också givetvis, men det blir nog ingen löprunda ikväll då jag helst av allt bara vill spendera tid med Jenny.

Snart kommer Jenny hem

Imorgon eftermiddag kommer Jenny äntligen hem till mig och Bangkok igen efter att ha varit på två veckors semester i Sverige. Det ska bli underbart att få hem henne igen och härligt att kunna träna tillsammans igen. Hon har även fått i uppdrag att shoppa lite träningsgrejor åt mig under Sverigevistelsen eftersom utbudet av vissa träningsprylar är ganska begränsat i Bangkok. Det är superlätt att få tag på bra löparskor och kläder, men att hitta GPS-klockor är nästan helt omöjligt. Enda affären jag hittat som över huvud taget hade puls- och GPS klockor var SuperSport på det nu nedbrunna köpcentrat CentralWorld, och deras lilla Polar-utbud var bara ett fåtal pulsklockor sist jag var där. Att hitta väskebälten har inte heller varit så lätt, har bara hittat ett på New Balance-affären på CentralWorld och eftersom jag inte blev färdig att köpa det innan mordbranden så kan jag glömma det nu.

Imorgon har Jenny iallafall med sig en ny Garmin Forerunner 305 till mig. Inte riktigt den jag tänkt mig från början, men när den bara kostade 1690 kr och har alla funktioner jag behover var det inte så mycket att fundera på. Jag får också ett vätskebälte från Perfekta som rymmer 0,8 liter vätska, så nu ska jag slippa springa med en flaska i handen och kan även lägga ner telefonen jag lyssnar på musik med i den lilla fickan. Underbart!

Jag hade också efterfrågat några förpackningar Gel till långpassen men dessa var tyvärr slut på Löplabbet. Får försöka leta lite till här i Bangkok..