Pattaya kvartsmarathon

Då var Pattaya Marathon's kvartsmara avverkad och det är dags att summera. På lördagsförmiddagen tog vi bussen till Pattaya och jag fick dessvärre en ganska dålig plats där jag inte riktigt kunde sträcka ut mina ben. Jag hade redan veckan innan haft ont i mitt ena knä efter att ha suttit som en fällkniv i en trång minibuss hem från Hua Hin, så jag var rädd att samma sak skulle hända här. Som tur var blev det inte så illa även om jag blev ganska stel.

Efter att vi checkat in på vårt hotell och ställt in väskorna på rummet begav vi oss direkt till Pattaya City Hall där man enligt uppgifter på deras hemsida och biljett skulle hämta startpaketet med tröja, startnummer och annat. Väl där fick vi beskedet att detta är flyttat till ett köpcentra några kilometer därifran istället (utan att man meddelat detta någonstans). Ganska irriterade fick vi hitta en ny taxi och ta oss till Central Festival Pattaya och leta upp registreringen. Väl där gick det iallafall snabbt och smidigt även om min storlek på tröja var slut (trots att man skulle uppge det vid anmälan). Ganska sent på dagen fick vi antligen ätit en kombinerad lunch/middag, inte den bästa uppladdningen direkt.

Efter att ha fikat med ett par vänner begav vi oss tillbaka till hotellet för att jag skulle kunna äta ännu en portion pasta och krypa till kojs tidigt. Starten var redan kl.05.30 så det var läge att hålla en tidig kväll. Klockan 04.00 ringde klockan och jag petade i mig en frukost bestående av bananer, müslibar och yoghurt. Efter en snabb dusch begav vi oss ut för att få tag på transport till startområdet utanför City Hall.

Starten var relativt smidig och det tog bara drygt en minut att nå startlinjen i trängseln efter att startskottet gått. Därefter följde mer trängsel under långsam löpning den första kilometern och sen tunnades det ut allt eftersom. En väldigt udda sak var att hororna i de fortfarande öppna barerna entusiastiskt hejade på. Endast i Pattaya! Kroppen kändes ganska bra även om det fortfarande smärtade lite i ena ankeln och hälsenorna var lite ömma. Jag höll planerad takt utan problem men fick stanna en kort stund efter runt fyra kilometer för att sträcka ut hälsenorna som började krångla. Efter stoppet kändes det bättre igen och benen malde på.

Eftersom jag hade med mig mitt vätskebälte med två flaskor så hoppade jag över första vätskekontrollen vilket kändes skönt. Bättre att ta en klunk ljummet vatten då och då än att svepa en mugg isvatten några få gånger och trängas vid vätskekontrollerna. Vid de resterande vätskekontrollerna hällde jag bara vattnet över mig och höll kvar isbitarna i händerna och kylde armvecken och huvudet. Skönt! Trots den tidiga timmen var det över 30 grader och helt vindstilla.

Allt eftersom började anklarna göra mer och mer ont och efter drygt sju kilometer började mitt högra lår varna för kramp. Jag försökte massera det i farten utan större framgäng och aven sträcka ut löpsteget för att slippa kramp. Strax innan jag passerade 10 kilometer var krampen så nära att jag fick stanna och sträcka ut låret och hälsenorna. Jag var tvungen att gå drygt en minut innan jag kunde börja med en långsam jogg. Efter ett par hundra meter fick jag återigen gå och massera låret innan jag kunde återuppta löpningen och ta mig i mål på 1 timme och tre minuter. Jenny stod som den underbara människan hon är och mötte mig efter målgång och tog bilder. Bättre hustru finns inte!

Samtliga bilder av Christian In Asia.
Det var väldigt tråkigt att inte kunna springa hela tiden och att inte riktigt klara målet jag satt upp för mig själv; kvartsmaran på under en timme. Men jag var iallafall nära och hade klarat det utan problem om inte krampen varit så nära. Jag tog det ju också lite lugnare för att jag inte skulle riskera att skada anklarna, så nu har jag fått upp en "baseline" inför kommande lopp. Redan om två veckor är det Bangkok Post Mini Marathon och om allt känns bra kan jag göra en bättre tid då.

Edit: Jag glömde att nämna att jag efter loppet hade skavsår på bröstvårtorna. När svetten kom i kontakt med dem, liksom vatten i duschen, så sved det som attans. Jag trodde först att detta berodde på att min funktionströja hade skavt mot bröstvårtorna men efter att jag hade sveda även på andra delar av bröstet förstod jag att det var min bröstbehåring som skavt mellan tröjan och huden/bröstvårtorna. I fortsättningen blir det till att ansa ner håret inför lopp och längre distanser. Man lär så länge man lever!
Skärmdump från Garmin Connect.